Samborombón

När Evert Taube först kom till Argentina flöt han iland i Samborombón, bukten som ligger precis söder om inloppet till Rio de la Plata, floden som leder till Buenos Aires. Norr om floden ligger Uruguay och söder om ligger Argentina.

Evert hade tagit en hyra på Hjulångaren “the Princess of Wales” i London. På denna båten mötte han Fritiof Andersson och Karl Alfred Alin som båda kom att bli figurer i Everts diktning. Det var bara ett problem med båten. Den var gammal och dålig, rederiet hade tecknat en stor försäkring på den och planerade att sänka båten för att få ut försäkringspengarna. De hade inte tillräckligt med kol ombord för att ta sig till Argentina. Evert och de andra Svenskarna upptäckte befälens svek när de försökte sätta ut en livbåt och gjorde myteri. Båten drev vind för våg tills den flöt iland. Vid just Samborombón. Detta finns beskrivet i visan. Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

I Buenos Aires försökte Evert att jobba med flera jobb. bl.a var han konduktör på en spårvagn. Han hade en myntväska om halsen och tog betalt av passagerarna. En dag när han stod på spårvagnen blev det fel på elen och Evert råkade hålla i en stolpe som var strömförande. Han kastade sig ut på gatan och myntväskan gick upp och alla mynten trillade, rullande ut. Då blev Evert anklagad för att vilja stjäla väskan med pengarna och hamnade i finkan. Efter detta började Evert jobba som ordonnans och han red mellan Buenos Aires och Canal 15 på Pampas. De dikade ut sumpmarkerna för att boskap skulle kunna beta bättre. Vid Canal 15 ligger ranchen San Martin där Familjen Cortejarena bor. Där bodde en flicka som hette Cecilia. Evert blev vän med hennes bror och eftersom Evert började jobba som förman på kanalbyggena fick han inte sova i barackerna med arbetarna utan fick sova på gården. Flickans mamma hette Carmen och eftersom Cecilia var så lik mamman fick hon heta Lillcarmen.. Carmencita.

När jag var där 1999 med Astri och Evert Taubes vänner på besök hade vi översatt visan “Fritiof och Carmencita” till Spanska så att familjen skulle kunna läsa texten. När vi hade sjungit klart visan vinkade Carmencitas dotter till sig mig och sade. Min mamma skulle aldrig ha dansat tango. Det måste ha varit en annan flicka.

Vid den tiden 1910-1915 fanns det bara tango i Buenos Aires och Montevideos hamnkvarter bland sjömännen. Det var en väldig brist på kvinnor i dessa kvarter och tangon blev som en tävling bland karlarna så att bara den bästa dansaren fick dansa med kvinnorna. I visan Fritiof Andersson berättar Evert om ett cafe på Avenida Paseo de Colon där en flicka lockar in honom i en källare där han blir rånad.

Det var inte förrän på 20talet när Carlos Gardel spelade in tangoskivor i Paris som importerades till Argentina som Tangon blev populär i resten av landet.