Svensk Kultur och Dragspel.

Varför värdesätter inte Svenskar sin egen kultur? Svenska föräldrar som pratar engelska med sina barn. Vill de inte att barnen skall kunna läsa t.e.x Astrid Lindgren på originalspråket? Nu kommer snart Halloween, en sorglig skapelse med monster importerad från USA och en massa barn som springer omkring med masker och skrämmer folk och skriker "bus eller godis". Vad är det för fel på alla helgons dag? USA kommer med så mycket dumheter hela tiden som vi i Sverige måste apa efter. Vad är det för fel på Fransk, Italiensk, Österrikisk, Tysk, Spansk och även Rysk kultur?

Kristendomen som är grunden för hela vårt samhälle med skriftspråk, konst, hantverk, historia, o.s.v. är satt på undantag.

Det mest utsatta av allting är Dragspelsmusiken. En gubbe på 60talet som tyckte att det värsta som finns är fula kärringar, som sade att en ful kärring som joddlar och spelar dragspel är en treenighet av djävulskap. Jag tänker förstås på Sten Broman. Att han, överhuvud taget, tas på allvar är mig en gåta. Gubben var ett stort skämt. Men ändå får man frågan varje gång man är ute och spelar. "Sten Broman tyckte inte om dragspel va??"

Många tror att dragspel är en genre, att det bara går att spela dragspel på ett sätt. Men dragspel är ett instrument. Man kan spela all sorts musik på det. Från fugor av Bach och Scarlatti till Jazz, tango, visor, musettevalser, listan kan göras hur lång som helst. Jag brukar illustrera detta genom att spela hårdrock eller Elvis-låtar.

Sen finns det en otrolig massa svensk musik skriven för dragspel. Många dragspelare på 1900talet i sverige var influerade av den tidens stora stjärnor och skrev musik som var lik t.ex Kalle Jularbos musik.

Jag kan ju avsluta med en fin komplimang jag fick en gång. "Jag brukar inte tycka om dragspel men när du spelar tycker jag om det"