Evert Taubes apa.

Jag var på 90talet med i sällskapet Astri och Evert Taubes vänner och vid en sammankomst var Everts Bror Gösta Taube (1903-1997) med. Han hade jobbat som Lots i Göteborgs hamn och var vid den här tiden i 90års åldern. Han tyckte att jag såg stadig ut så istället för att använda käpp så lutade han sig emot mig. Då berättade Gösta för mig att:

Evert Taube hade på sin första resa till Australien 1908 med SS/Australic, där han jobbade som eldare under däck, köpt en apa. Liksom Pippi Långstrump tyckte sjömännen att det var roligt att ha en liten apa på axeln. Även Evert tyckte att det verkade festligt. På resan tillbaka till Europa kom apan lös. På den tiden smorde man in fartygen i fett för att de inte skulle rosta och apan började leka i fettet med sin små händer och fötter. Sedan smet den in i officersmässen där den kladdade runt på dukar, gardiner och väggar.  Överallt hamnade små händer och fötter efter apan. Eftersom apan var Everts och det var Evert som hade haft dålig uppsikt över apan så blev han straffad. Han blev då inlåst i kolboxen och fick sitta där i mörkret i tre dagar. När befälen öppnade dörren ramlade Evert ut helt utmattad och omtöcknad. Då var det någon som sparkade på honom och sa: -Lever du än? Taubejävel.

Det var därför Evert rymde sen när båten kom fram till Newcastle upon Tyne och polisen jagade honom.

År 2000 fick jag sedan Gösta Taubes stipendium för att jag har rest i Evert Taubes fotsår och sjungit Everts musik för Carmencitas dotter på ranchen San Martin i Samborombom i Argentina.