Stradivarius och jag.

I mitten av 80talet var jag på stråkorkesterkurs i Umeå. Då var Karl-Ove Mannberg huvudlärare för violinisterna. Jag spelade Kontrabas och var ensam basist. Karl-Ove var vid den här tiden konsertmästare i Gävleborgsymfonikerna. Han hade, från Järnåkerstiftelsen, fått låna en Stradivarius fiol. Det var, och är fortfarande, en av de finaste och mest legendariska fiolerna i världshistorien. Det mest anmärkningsvärda med den var att en av 1800talets största violinmästare Joseph Joachim hade ägt fiolen. Johannes Brahms violinkonsert var uruppförd på den. När man tilttade in i f-hålet satt det en lite lapp där den stod med snirkliga bokstäver Antonio Stradivari 1721. Ibland känner man historiens vingslag lite mer än annars.

Jag var mäkta imponerad och tog många kort på den med min fina Pentax kamera. På den tiden hade man film i kamerorna och det var problemet. Jag hade inte stoppat i filmen på rätt sätt och upptäckte inte det förrän på sista dagen av kursen. Fruktansvärt besviken lyckades jag hitta Karl-Ove som ställde upp på en sista bild där han poserar med fiolen så den bilden har jag kvar men alla närbilder är borta och bara i huvudet på en gubbe.. mig..

Häromdagen var jag på Kristinehovs malmgård och träffade då en tjej som spelar barockfiol i Drottningholmsensemblen. Jag berättade då den här historien för henne och då berättade hon att hennes lärare hade varit ... Karl-Ove Mannberg. Hon hade aldrig sett denna Stradivarius för Järnåkerstiftelsen hade sålt den i slutet på 80talet.