Lill-Babs

Med anledning av Lill-Babs bortgång vill jag berätta om när jag spelade med henne. Jag har spelat två gånger med Lill-Babs och båda gångerna var det roligt och minnesvärt.

Första gången var med Sällskapet Astri och Evert Taubes vänner på Riddarholmen. Jag var kapellmästare för orkestern och hade tagit över den rollen ifrån Ricke Lööf som hade fått en stroke och inte kunde spela längre. Vi repade på scenen och vi skulle spela "så länge skutan kan gå", i vanliga fall brukar den gå i Amoll men Lill-Babs berättade att hon hade rökt så mycket så att hon måste sänka låten ... till Hmoll d.v.s 7tonsteg längre ner. På repet gick det bra så jag kände mig säker på det. Sen gick vi och åt på Mälardrottningen, båten som ligger vid Riddarholmen och som Barbara Hutton, gift med Cary Grant, ägde på 40talet. Vi satt där och åt och Barbro berättade den ena skrönan efter den andra. bl.a en:

När hennes man hade kört för fort och polisen började jaga dem. Hon sade åt mannen att köra in till kanten på vägen och började oja sig med magsmärtor. Aj Aj Aj vad ont i magen hon hade. Polisen tittade in genom förardörrens fönster och såg Lill-Babs sitta där med värsta magåkomman. Vi måste till sjukhuset med Barbro, sade mannen. "Följ efter oss", ropade polisen och så fick de blåljuseskort till sjukhuset. Sen hade de gått in på akuten och väntat tills Polisen åkt så kunde de fortsätta. I lite makligare takt, får man hoppas.

Senare när vi hade ätit var det dags för konsert och varje gång Lill-Babs sjöng eller visade sig på scenen var det en fotograf som fotade henne. Det måste finnas en otrolig massa bilder på Barbro från olika scener i Sveriges land. Det var två tjejer också, två riktiga fans, som följde henne på alla hennes konserter och såg allting som hon gjorde.

När vi skulle spela "så länge skutan kan gå" hade jag glömt, vilken tonart jag skulle transponera till så jag var tvungen att kolla, leta och känna efter på dragspelet var Hmoll låg nånstans. Det kanske tog lite tid så Lill-Babs sa. "Spel upp nu unge man". Det gick bra iallafall trots att det var lite skakigt där ett tag.

Det här var 1998 och då var man fortfarande "ung och lovande". Nu är man bara "och" ...