Evert Taube och Erik Frank

Erik Frank var en gentleman. En gång, det var nog den sista gången jag träffade Erik, gratulerade han mig till det fina stipendiet jag hade fått. Jag funderade och funderade. -Vad då för stipendium?  -Ja, Evert Taube stipendiet, sa Erik, -Men det var ju fem år sedan, kom jag på då. -Ja men, vi har ju inte setts sen dess, replikerade Erik.  

Han berättade sen att han hade spelat in många skivor med Evert Taube. -På 40talet var det så bra att spela in med Evert Taube, sade Erik. För man fick 2kr i timmen och när det var Evert visste man att det skulle ta lång tid. De hade vax som man spelade in på. Skivan graverades samtidigt som man spelade. Om något blev fel fick man spela in från början igen. Då värmde man upp vaxet och slätade till det. Sen kunde man göra ett nytt försök.

Musikerna, berättade Erik, kom kl 9 till Nalen på regeringsgatan där inspelningen skulle ske. Man repeterade in stycket som skulle spelas sen skulle Evert komma kl 10. Musikerna satt och väntade men ingen Evert. Framåt elvatiden släntrade Evert in till Nalen där musikerna satt. Då hade han med sig en resväska och i den hade han en banan, en kaffetermos med kaffe och en hela renat. Sen hällde han upp kaffet och gjorde en kaffekask. Han åt upp bananen och började göra armhävningar. Upp och ner, upp och ner. Erik måste ha släppt Evert med blicken för i nästa ögonblick var Evert försvunnen... -Var det nån som såg vart Evert försvann?? nää, ingen hade märkt att han var borta. De började att leta. Ingen Evert. De gick ut på gatan.. Ingen Evert.. Sen gick de ner till Kungsgatan. Där satt Evert på ett Café och snackade med Servitriserna. Men Evert vi skulle ju spela in nu? Producenten var en smula upprörd. Ja, Ja, svarade Evert och de gick in till Nalen igen. Sen gjorde de en tagning som blev perfekt och som senare gavs ut till skivbutikerna. Erik berättade att Evert nog behövde det där ståhejet för att komma igång och göra bra ifrån sig.

Vad har Svensk Dragspelsmusik med Titanic att göra?

År 1912 tyckte en Svensk dragspelare, Ragnar Sundqvist (1892-1951), att han ville åka till New York för att träffa den tidens största virtuos i världen på Instrumentet, Pietro Frosini.

Frosini (1885-1951) var född på Sicilien och akademi-utbildad på Kornett. Han arbetade med att spela i en Militärorkester på en Militärbåt. När han kom till New York 1903 slutade han med militärmusiken och började spela på varietéer med dragspel. 

Ragnar eller Raggie som han kallades bokade en biljett på den tidens största Amerikafartyg, Titanic, och började sin färd mot England för att komma med båten. Det finns lite olika källor om varför han missade båten, med enl. en var det hans mamma som fyllde år och han kom iväg lite för sent. Iallafall, missade han båten och kom till New York med nästa båt veckan efter Titanic-katastrofen. Hade han kommit med Titanic hade han säkert omkommit eftersom han var arbetare med 3:dje klassbiljett och man. 

När Raggie kom till New York gick han till en musikaffär och pratade med personalen. Han frågade: -Vet ni hur man kommer i kontakt med Pietro Frosini? Då pekade expediten mot en av hyllorna där en man stod och sa: -Han står där.  Raggie gick fram och började tala med Frosini och sedan började han ta lektioner och lärde sig bl.a Frosinis sätt att skaka med bälgen.

När Raggie kom hem igen från Amerika vann han flera dragspelstävlingar i Sverige och började spela in skivor och komponera. Han importerade många av Frosinis noter och gav Dragspelet i Sverige en virtuos prägel som fördes vidare senare av Andrew Walter och Erik Frank.

Erik Frank berättade senare, när jag spelade med honom, att han hade övat mycket på Frosinis stycken när han var ung och man kan nästan höra det i hans Jazziga tongångar.