Evert Taube och Erik Frank

Erik Frank var en gentleman. En gång, det var nog den sista gången jag träffade Erik, gratulerade han mig till det fina stipendiet jag hade fått. Jag funderade och funderade. -Vad då för stipendium?  -Ja, Evert Taube stipendiet, sa Erik, -Men det var ju fem år sedan, kom jag på då. -Ja men, vi har ju inte setts sen dess, replikerade Erik.  

Han berättade sen att han hade spelat in många skivor med Evert Taube. -På 40talet var det så bra att spela in med Evert Taube, sade Erik. För man fick 2kr i timmen och när det var Evert visste man att det skulle ta lång tid. De hade vax som man spelade in på. Skivan graverades samtidigt som man spelade. Om något blev fel fick man spela in från början igen. Då värmde man upp vaxet och slätade till det. Sen kunde man göra ett nytt försök.

Musikerna, berättade Erik, kom kl 9 till Nalen på regeringsgatan där inspelningen skulle ske. Man repeterade in stycket som skulle spelas sen skulle Evert komma kl 10. Musikerna satt och väntade men ingen Evert. Framåt elvatiden släntrade Evert in till Nalen där musikerna satt. Då hade han med sig en resväska och i den hade han en banan, en kaffetermos med kaffe och en hela renat. Sen hällde han upp kaffet och gjorde en kaffekask. Han åt upp bananen och började göra armhävningar. Upp och ner, upp och ner. Erik måste ha släppt Evert med blicken för i nästa ögonblick var Evert försvunnen... -Var det nån som såg vart Evert försvann?? nää, ingen hade märkt att han var borta. De började att leta. Ingen Evert. De gick ut på gatan.. Ingen Evert.. Sen gick de ner till Kungsgatan. Där satt Evert på ett Café och snackade med Servitriserna. Men Evert vi skulle ju spela in nu? Producenten var en smula upprörd. Ja, Ja, svarade Evert och de gick in till Nalen igen. Sen gjorde de en tagning som blev perfekt och som senare gavs ut till skivbutikerna. Erik berättade att Evert nog behövde det där ståhejet för att komma igång och göra bra ifrån sig.